På http://mibfilosoferar.blogg.se/ under rubriken "har skolan monopol på livsöden?" läste vi ett inlägg om den sociala utmaning som barn och ungdomar stöter på när de kommer till skolan. Det är sant som Mib skriver att många barn (redan ett är för mycket) känner sig kränkta, svikna, dumförklarade eller på annat sätt ignorerade av sina lärare och så har det dessvärre varit i alla tider oavsett pedagogisk inriktning, resurser och arbetsinsatser. Skolkatalogen tror att det förmodligen alltid kommer att vara så därför att det verkar inte rimligt att man skulle kunna utveckla ett skolsystem som gagnar alla människor. Vi är för olika, vi är för unika trots att vi är människor allihop, trots att vi är en massa - alla unika.
Det man kan göra, ska göra och i högre utsträckning är att utveckla ett system som gagnar så många som möjligt och därutöver göra allt man kan, ALLT man kan för att stötta dem som har svårt att "trampa denna väg man lagt ut."
En kommentar som fångade vårt intresse under samma inlägg från Mib, innehöll följande åsikt. Vi fann det värt att lyfta fram den:
"Hur kommer det sig att ungarna inte syns??
För sjuttton... lärare har väl massor med pedagogik på sin utbildning.
Inte fasiken kan väl alla ha så gammal utbildning att man inte ser omkring sig
eller vara så trötta på sin roll att de inte orkar.
Rent etiskt kan man väl inte vara blind. "
Eftersom detta är frågor/åsikter som ständigt cirkulerar i, eller snarare OMKRING, skolans värld, (oftast från föräldrar som gått runt en lång tid och varit kritiska till skolan - men detta kan bero på att förhållandet mellan skolpersonal och hemmet inte fungerar som det ska) - ville Skolkatalogen gärna skjuta in ett svar.
Det finns nämligen lite förståelse för lärarens yrke idag och mycket av kritiken baserar sig alltför ofta på missförstånd och förutfattade meningar.
Undervisning är nämligen något som alla har en åsikt om, därför att alla tror sig veta hur det ska gå till. Vi har ju alla "läst manualen". Vi har själva gått i skolan. Vi har sett hur det fungerar.
Folk som resonerar på det viset, (att de vet vad lärarens arbete består av bara för att de själva gått 9-10-11-12-13-14-vem vet hur många år i skolan), - är ungefär som folk som tror sig kunna trolla för att de köpte biljetter och gick och såg Joe Labero sätta upp en show.
Skolkatalogen förnekar inte att alldeles för många pedagoger, missköter sig. Det finns lärare som ignorerar barn, favoriserar barn, generaliserar dem, bemöter dem med respektlöshet och/eller fördomar av diverse slag, etc. Sådana lärare finns, precis som det finns rötägg i alla typer av yrken/organisationer/rörelser någonsin skapade i en människas förstånd, eller oförstånd för den delen.
- Men det finns också THE GOOD GUYS. De lärare som bryr sig, som är engagerade entusiastiska, som faktiskt älskar. Älskar att undervisa, älskar sina elever, som har den största säcken med fakta, färdigheter, förmågor, - som de är jätteduktiga på att ösa över sina klasser. Sådana lärare finns - och hör och häpna, även dessa pedagoger kan ibland "missa" ett barn. Även sådana lärare "ser inte" ibland en elevs behov och noterar de den vet de kanske inte hur de ska gå till väga för att ge den eleven den sociala träning han/hon behöver, eller annan form av träning heller.
Vad beror det på? Skälen är lika många som det finns lärare, eller åtminstone så många som det finns skolor.
Kanske finner läraren att hon ensam ser den här elevens behov men hon får inget stöd från kollegor, rektor, kurator eller utomstående. Kanske har den här läraren en hel grupp av elever som alla plågas av störningar eller problem eller svårigheter och diagnoser och som helt enkelt slukar mycket tid, utöver den vanliga klassundervisningen...
Det är så många delar som måste stämma överens för att barnet ska trivas i skolan och få ut det bästa ur sig själv och organisationen. Det är så många bitar som måste falla på plats - glöm inte att läraren bara är EN av alla dessa bitar. En viktig bit. Men blott EN ändå.
tisdag 30 juni 2009
betyg i grundskolans tidigare år
Skolkatalogen vill idag uppmärksamma diskussionen som alliansen drivit ett tag nu om att införa betyg i de lägre årskurserna. Det har debatterats fram och tillbaka och många har uttryckt sitt förakt för detta förslag eftersom man är orolig för att betygen ska skapa stress för eleverna. Man påstår att eleverna inte kommer koncentrera sig på något annat än betygen vilket vore en alltför stor press för dem. Till detta vill Skolkatalogen bara svara med: Pyttsan!
Inte för att vi är speciellt förtjusta i betyg och det är sant att den nuvarande betygskalan från G-MVG bör ändras till en med fler steg, - men faktum är att betyg har funnits i de lägre åldrarna förut. När våra föräldrar gick i småskolan och deras föräldrar före dem, och de har klarat sig precis lika bra i livet som alla barn som gått i betygsfri grundskola.
Betyg är ett sätt att mäta kunskap och en riktlinje för de mål man sätter upp med eleverna. Men det är inte de som sätter onödig press på eleverna. Det är lärare, föräldrar, samhället omkring och inte minst eleverna själva.
Det finns fungerande undervisning med betyg och det finns fungerande undervisning där betyg inte förekommer. Skolkatalogen kan inte säga vilken av dem som är att föredra. Men vi säger, till alla panikartade människor där ute som slår med nävarna mot himlen och skriker ut i fasa bara de hör talas om betyg åt dem mindre, - att det är ingenting att göra en stor grej av.
Det som får elever intresserade av undervisning, och som gör att de bryr sig om vad de lär sig, var de befinner sig och vart de är på väg, - det är en god kontakt och uppbackning av sina lärare och föräldrar, dem vars jobb det är att uppmuntra drömmar, peka på möjligheter och sätta mål som är gripbara för den ambitiösa handen. Och det har ingenting med ålder att göra.
Inte för att vi är speciellt förtjusta i betyg och det är sant att den nuvarande betygskalan från G-MVG bör ändras till en med fler steg, - men faktum är att betyg har funnits i de lägre åldrarna förut. När våra föräldrar gick i småskolan och deras föräldrar före dem, och de har klarat sig precis lika bra i livet som alla barn som gått i betygsfri grundskola.
Betyg är ett sätt att mäta kunskap och en riktlinje för de mål man sätter upp med eleverna. Men det är inte de som sätter onödig press på eleverna. Det är lärare, föräldrar, samhället omkring och inte minst eleverna själva.
Det finns fungerande undervisning med betyg och det finns fungerande undervisning där betyg inte förekommer. Skolkatalogen kan inte säga vilken av dem som är att föredra. Men vi säger, till alla panikartade människor där ute som slår med nävarna mot himlen och skriker ut i fasa bara de hör talas om betyg åt dem mindre, - att det är ingenting att göra en stor grej av.
Det som får elever intresserade av undervisning, och som gör att de bryr sig om vad de lär sig, var de befinner sig och vart de är på väg, - det är en god kontakt och uppbackning av sina lärare och föräldrar, dem vars jobb det är att uppmuntra drömmar, peka på möjligheter och sätta mål som är gripbara för den ambitiösa handen. Och det har ingenting med ålder att göra.
onsdag 24 juni 2009
10 bra citat om skolan, med kommentarer till.
1. ”Alla har så bråttom med att undervisa att ingen hinner lära sig något.” – Som nyutbildad lärare ser man ofta saker utifrån andra synvinklar. Ibland känns det som om vissa teman, undervisningsmetoder, läromedel och material bara tillämpas på skolorna för att det är sed och bruk och att en del pedagoger har så bråttom att fylla sina elevers hjärnor med ditt och datt att de glömmer bort varför de gör det.
2. ”Att inte bry sig om är värre än att inte förstå.” – Tyvärr händer det att lärare och skolor sätter större värde på ett stort kunskapsförråd hos eleven än dennes vilja, motivation och kämparglöd. Att en elev inte förstår är aldrig lika illa som i att den eleven inte är passionerad över något eller nyfiken på något. Citatet kan också tolkas som att en elev som känner stor empati och är med och påverkar sina medmänniskor också bör ses som en tillgång. Inte bara eleven som har alla svaren på frågorna.
3. ”Att läsa men inte förstå är att plöja men inte så.” – En del föräldrar och lärare blir ibland irriterade på barnet för att det inte begriper en text. Vad många glömmer är att utan en viss förförståelse kommer barnet aldrig har en chans att sätta in texten i ett sammanhang eller relatera till sina egna erfarenheter. Att läsa handlar om så mycket mer än att bara binda ihop bokstäver till ord.
4. ”Att undervisa är att lära två gånger.” Det här citatet kan tolkas olika. Skolkatalogen ser att det illustrerar vår egen syn på undervisning; nämligen att läraren lär sig lika mycket av sina elever som eleverna lär sig av läraren.
5. ”Barnen nu för tiden är tyranner. De trotsar sina föräldrar, hivar i sig maten och tyranniserar sina lärare.” – Myntat av Sokrates redan 400 år f.Kr. Det finns både något lustigt och tröstsamt över det. Vi ser att den äldre generationen har klagat på barns och ungdomars beteenden i alla tidsåldrar och så kommer det nog att fortsätta. Kanske för att det helt enkelt ska vara så. Vilken lärare har inte mött en klass i uppror och sagt till en kollega: Jag förstår inte. Så där gjorde aldrig vi när vi var i deras ålder? Nog har klimatet blivit tuffare, brutalare, men enligt Sokrates så har vi ju överlevt den typen av problem i flera tusenstals år nu.
6. ”Bygg hellre skolor åt pojkarna än celler och galgar till männen.” – Det här spelar vidare på vår yrkan: Satsa mer på skolan, så kanske vi kan rädda de ”vilsna själar” som annars kanske inte har någon framtid utöver den kriminella, den arbetslösa och den socialt utstötta.
7. ”Den som anser sig färdigutbildad är inte utbildad, bara färdig.” – Något man alltid fick veta på lärarhögskolan var att ingen har alla svaren och att lämna högskolan för en lärartjänst är som att ta en torrsimmare och kasta honom i Stilla havets djupa vatten.
8. ”Den som kan något gör det. Den som inte kan något undervisar.” – Alla lärare som Skolkatalogen haft samtal med avskyr detta uttryck och det med rätta eftersom det direkt underskattar det positiva, adrenalinfyllda och hårda arbete som är undervisning. Men ingen rök utan eld och nog är det sant att bakom många läraransikten döljer sig förhoppningar och andra drömmar, som av olika skäl ännu inte gått i uppfyllelse.
9. ”Jag tycker om att lära mig men inte alltid att bli undervisad.” – För att skolan ska bli lustfylld, rik och spännande för eleverna krävs att de själva får vara med att påverka, upptäcka och visa intresse. Alltför många pedagoger går fortfarande på som om de var Gud Fader själv i klassrummet och att bara de har något att säga som kan berika klassens liv. Tänk så fel de har, dessa pedagoger och om de bara tog till vara på vad barnen tycker och tänker i en fråga, skulle deras elever utvecklas ännu bättre. Barn tycker inte om att bli tillsagda: ”Du ska tänka SI och du ska tycka SÅ.” Det gör ingen människa. Barn tycker om att lotsas nerför en stig där de själva kan hitta mängder av intressanta saker.
10. ”Alla barn har gnistan i sig. Allt vi behöver är att tända den.” – Roald Dahl tar orden direkt ur vår mun.
2. ”Att inte bry sig om är värre än att inte förstå.” – Tyvärr händer det att lärare och skolor sätter större värde på ett stort kunskapsförråd hos eleven än dennes vilja, motivation och kämparglöd. Att en elev inte förstår är aldrig lika illa som i att den eleven inte är passionerad över något eller nyfiken på något. Citatet kan också tolkas som att en elev som känner stor empati och är med och påverkar sina medmänniskor också bör ses som en tillgång. Inte bara eleven som har alla svaren på frågorna.
3. ”Att läsa men inte förstå är att plöja men inte så.” – En del föräldrar och lärare blir ibland irriterade på barnet för att det inte begriper en text. Vad många glömmer är att utan en viss förförståelse kommer barnet aldrig har en chans att sätta in texten i ett sammanhang eller relatera till sina egna erfarenheter. Att läsa handlar om så mycket mer än att bara binda ihop bokstäver till ord.
4. ”Att undervisa är att lära två gånger.” Det här citatet kan tolkas olika. Skolkatalogen ser att det illustrerar vår egen syn på undervisning; nämligen att läraren lär sig lika mycket av sina elever som eleverna lär sig av läraren.
5. ”Barnen nu för tiden är tyranner. De trotsar sina föräldrar, hivar i sig maten och tyranniserar sina lärare.” – Myntat av Sokrates redan 400 år f.Kr. Det finns både något lustigt och tröstsamt över det. Vi ser att den äldre generationen har klagat på barns och ungdomars beteenden i alla tidsåldrar och så kommer det nog att fortsätta. Kanske för att det helt enkelt ska vara så. Vilken lärare har inte mött en klass i uppror och sagt till en kollega: Jag förstår inte. Så där gjorde aldrig vi när vi var i deras ålder? Nog har klimatet blivit tuffare, brutalare, men enligt Sokrates så har vi ju överlevt den typen av problem i flera tusenstals år nu.
6. ”Bygg hellre skolor åt pojkarna än celler och galgar till männen.” – Det här spelar vidare på vår yrkan: Satsa mer på skolan, så kanske vi kan rädda de ”vilsna själar” som annars kanske inte har någon framtid utöver den kriminella, den arbetslösa och den socialt utstötta.
7. ”Den som anser sig färdigutbildad är inte utbildad, bara färdig.” – Något man alltid fick veta på lärarhögskolan var att ingen har alla svaren och att lämna högskolan för en lärartjänst är som att ta en torrsimmare och kasta honom i Stilla havets djupa vatten.
8. ”Den som kan något gör det. Den som inte kan något undervisar.” – Alla lärare som Skolkatalogen haft samtal med avskyr detta uttryck och det med rätta eftersom det direkt underskattar det positiva, adrenalinfyllda och hårda arbete som är undervisning. Men ingen rök utan eld och nog är det sant att bakom många läraransikten döljer sig förhoppningar och andra drömmar, som av olika skäl ännu inte gått i uppfyllelse.
9. ”Jag tycker om att lära mig men inte alltid att bli undervisad.” – För att skolan ska bli lustfylld, rik och spännande för eleverna krävs att de själva får vara med att påverka, upptäcka och visa intresse. Alltför många pedagoger går fortfarande på som om de var Gud Fader själv i klassrummet och att bara de har något att säga som kan berika klassens liv. Tänk så fel de har, dessa pedagoger och om de bara tog till vara på vad barnen tycker och tänker i en fråga, skulle deras elever utvecklas ännu bättre. Barn tycker inte om att bli tillsagda: ”Du ska tänka SI och du ska tycka SÅ.” Det gör ingen människa. Barn tycker om att lotsas nerför en stig där de själva kan hitta mängder av intressanta saker.
10. ”Alla barn har gnistan i sig. Allt vi behöver är att tända den.” – Roald Dahl tar orden direkt ur vår mun.
tisdag 23 juni 2009
Spring-vikariens vardagliga lätthet
Var häromdagen inne på Lärarförbundets hemsida och såg en länk till en film som lagts ut på youtube. Budskapet var klart och tydligt: Låt inte barnen lida. Stoppa nedskärningen i skolan.
Äntligen börjar folk säga ifrån. Men det är inte tillräckligt. Mer drastiska protester krävs för att få politikerna att lyssna. De har ju tydligen bestämt sig för att dagens barn o ungdomar inte förtjänar en trygg miljö eller en hållbar utveckling. Så måste det rimligtvis vara. Varför annars ser skolan ut som den gör?
Skolkatalogen ser elever i behov av stödundervisning som inte får något stöd. Vi ser klasser med för många elever på för få pedagoger. Massproduktion av lärare på våra högskolor. Segregerade skolor. Rektorer som lurar sina anställda på deras tjänstepension. Och vad värre är: vi ser engagerade lärare som vill förändra situationen men får ingen möjlighet, eftersom ingen anställer dem. Istället går deras krafter åt att bryta sin arbetslöshet med att söka arbeten de egentligen inte är lämpade för. Men vad har de för val!? Det är ju jobb ändå.
Mycket kan visserligen argumenteras för att gå som s.k. spring-vikarie. Det är när man vikarierar på ett flertal olika skolor, till vilka man hoppar runt (eller springer till) vid behov. Det är en nyttig erfarenhet. Pedagogen får möjlighet att utvidga sitt kontaktnät och dessutom observera många typer av elever och klassmodeller. Spring-vikarien har möjlighet att koncentrera sig uteslutande på lektionsundervisningen och slipper (oftast) annars rätt krävande personalmöten, konferenser, föräldrasamtal, terminsplanering, etc.
För en lärare som brinner mest för själva undervisningen och mötet med klassen vore detta arbetssätt i det närmaste idylliskt. Men skrapar man lite på ytan ser man att spring-vikariens vardag, trots sin lätthet, också är fylld av nackdelar.
Ett exempel är att tillit måste finnas mellan lärare och elev innan en fungerande undervisning kan uppstå. Sådant tar en oerhörd tid.
Att få eleven att tycka om sin lärare, det kan ske på minuter. Att få samme elev att fullt ut lita på läraren är långt mer problematiskt, i synnerhet i klasser där eleverna är lite oroligare än vanligt. Spring-vikarien har därför inte samma möjlighet att lära känna eleverna och fullt ut utnyttja deras potential, deras talang och erfarenheter, - det finns helt enkelt inte tid till det då man arbetar med klassen 1-2 dagar upp till 2 veckor. I slutet av denna period har läraren förmodligen hunnit se vilka elever som besitter vilka kunskaper och hur relationerna är uppbyggda inom klassen, men då är vikariatet redan över. Under de följande veckor/månader som går till nästa vikariat har sammansättningen i klassen ändrats. Eleverna är intresserade av andra saker. Några av dem minns knappt vem spring-vikarien var och en del elever har slutat eller är nu i behov av särskild undervisning.
Spring-vikariens uppgift går oftast ut på att själv fylla i den här typen av luckor mellan vikariaten och enbart med hjälp av antaganden och spridd information från skolans anställda.
En annan problematik kring spring-vikariat är att det kan vara svårt att få ihop rent ekonomiskt. Det uppstår som sagt stora luckor kring vikariaten. För inte har man alltid turen att så fort ett vikariat gått ut så uppstår nästa? Allt som oftast ringer skolorna samma vecka och spring-vikarien tvingas då tacka nej till ett stort antal som sedan inte är i behov av en ny vikarie på mycket lång tid.
Spring-vikariens nästa dilema, (åtminstone om hon är utbildad för flera årskurser) är att hon själv inte får någon kontinuitet i arbetet. Det kan mycket väl te sig så att hon inom en och samma månad kommer att arbeta i en årskurs 1, en årskurs 5, en förskoleklass och en årskurs 6. Det är en klar fördel, då hon får praktisk erfarenhet inom flera årskurser som hon är utbildad för. Det är också en lika klar nackdel, då hon kanske bara arbetar ett fåtal dagar med varje årskurs och ständigt måste ändra arbetsmetod, göra ny bedömning om elevernas kunskap och förmågor samt utgå från olika krav i läroplanen.
De flesta skulle kanske argumentera här att detta ingår i lärarens yrkesuppgift och det har de fullt rätt i. Fast kanske ändå, bör man inte ignorera den psykiska och emotionella belastning som spring-vikarien känner av att ständigt behöva ändra sina rutiner!? En utövare inom vilket yrke som helst vill väl helst bli riktigt bra på EN metod först, innan hon med frihet och professionalitet tar sig an nästa utmaning?
Låt oss för jämförelsens skull ändra ordet spring-vikarie till spring-politiker. Att springa från skola till skola kan mycket väl jämföras med att springa från parti till parti och hur skulle en spring-politiker tackla vardagen om hon ena dagen var tvungen att jobba i miljöpartiet, nästa dag hos kristdemokraterna, därpå moderaterna, socialdemokraterna, piratpartiet… ? Spring-politikern skulle då på en daglig basis behöva ompröva sina metoder, arbeta från olika utgångspunkter och ändra sina argument. Välkommen till spring-vikariens vardag!
Så visst finns det fördelar med spring-vikariat, särskilt om man som ung, oerfaren gärna vill testa sig fram, bygga upp en låda med egna erfarenheter och känna sig för ”vilken årskurs trivs jag bäst i att undervisa?”, och ”vilka ämnen undervisar jag bäst i?”, ”vilka elever får jag bäst kontakt med?”. Spring-vikarien lär sig från sina mer erfarna kollegor olika typer av problemlösning, intresseväckande undervisning, social kontakt m.m. Men om valet var ens eget, skulle nog majoriteten av spring-vikarier och deltidsarbetslösa pedagoger hellre kliva in i full tjänst, redo att göra sin insats utifrån ett mer långsiktligt perspektiv. ”Om valet var ens eget” används avsiktligt eftersom största anledningen till att det går så många spring-vikarier idag beror på arbetsgivarna. Spring-vikarien får en sämre timlön än ordinarie lärare. Att ha en återkommande vikarie istället för att anställa ytterligare en lärare är alltså mer sparsamt för skolan, ekonomiskt kortsiktligt. I det långa loppet lönar det sig mer att anställa en lärare på full tid, eftersom kollegorna är med och skapar en bättre, tryggare arbetsmiljö för sig och sina elever.
Den bästa undervisningen uppstår faktiskt främst där pedagoger och elever har chans att mötas och följa varandra under en längre tid, då man hinner skratta, gråta, gräla, skoja och skapa något tillsammans. En sorts kontakt som jag tror är få yrken förunnade.
Äntligen börjar folk säga ifrån. Men det är inte tillräckligt. Mer drastiska protester krävs för att få politikerna att lyssna. De har ju tydligen bestämt sig för att dagens barn o ungdomar inte förtjänar en trygg miljö eller en hållbar utveckling. Så måste det rimligtvis vara. Varför annars ser skolan ut som den gör?
Skolkatalogen ser elever i behov av stödundervisning som inte får något stöd. Vi ser klasser med för många elever på för få pedagoger. Massproduktion av lärare på våra högskolor. Segregerade skolor. Rektorer som lurar sina anställda på deras tjänstepension. Och vad värre är: vi ser engagerade lärare som vill förändra situationen men får ingen möjlighet, eftersom ingen anställer dem. Istället går deras krafter åt att bryta sin arbetslöshet med att söka arbeten de egentligen inte är lämpade för. Men vad har de för val!? Det är ju jobb ändå.
Mycket kan visserligen argumenteras för att gå som s.k. spring-vikarie. Det är när man vikarierar på ett flertal olika skolor, till vilka man hoppar runt (eller springer till) vid behov. Det är en nyttig erfarenhet. Pedagogen får möjlighet att utvidga sitt kontaktnät och dessutom observera många typer av elever och klassmodeller. Spring-vikarien har möjlighet att koncentrera sig uteslutande på lektionsundervisningen och slipper (oftast) annars rätt krävande personalmöten, konferenser, föräldrasamtal, terminsplanering, etc.
För en lärare som brinner mest för själva undervisningen och mötet med klassen vore detta arbetssätt i det närmaste idylliskt. Men skrapar man lite på ytan ser man att spring-vikariens vardag, trots sin lätthet, också är fylld av nackdelar.
Ett exempel är att tillit måste finnas mellan lärare och elev innan en fungerande undervisning kan uppstå. Sådant tar en oerhörd tid.
Att få eleven att tycka om sin lärare, det kan ske på minuter. Att få samme elev att fullt ut lita på läraren är långt mer problematiskt, i synnerhet i klasser där eleverna är lite oroligare än vanligt. Spring-vikarien har därför inte samma möjlighet att lära känna eleverna och fullt ut utnyttja deras potential, deras talang och erfarenheter, - det finns helt enkelt inte tid till det då man arbetar med klassen 1-2 dagar upp till 2 veckor. I slutet av denna period har läraren förmodligen hunnit se vilka elever som besitter vilka kunskaper och hur relationerna är uppbyggda inom klassen, men då är vikariatet redan över. Under de följande veckor/månader som går till nästa vikariat har sammansättningen i klassen ändrats. Eleverna är intresserade av andra saker. Några av dem minns knappt vem spring-vikarien var och en del elever har slutat eller är nu i behov av särskild undervisning.
Spring-vikariens uppgift går oftast ut på att själv fylla i den här typen av luckor mellan vikariaten och enbart med hjälp av antaganden och spridd information från skolans anställda.
En annan problematik kring spring-vikariat är att det kan vara svårt att få ihop rent ekonomiskt. Det uppstår som sagt stora luckor kring vikariaten. För inte har man alltid turen att så fort ett vikariat gått ut så uppstår nästa? Allt som oftast ringer skolorna samma vecka och spring-vikarien tvingas då tacka nej till ett stort antal som sedan inte är i behov av en ny vikarie på mycket lång tid.
Spring-vikariens nästa dilema, (åtminstone om hon är utbildad för flera årskurser) är att hon själv inte får någon kontinuitet i arbetet. Det kan mycket väl te sig så att hon inom en och samma månad kommer att arbeta i en årskurs 1, en årskurs 5, en förskoleklass och en årskurs 6. Det är en klar fördel, då hon får praktisk erfarenhet inom flera årskurser som hon är utbildad för. Det är också en lika klar nackdel, då hon kanske bara arbetar ett fåtal dagar med varje årskurs och ständigt måste ändra arbetsmetod, göra ny bedömning om elevernas kunskap och förmågor samt utgå från olika krav i läroplanen.
De flesta skulle kanske argumentera här att detta ingår i lärarens yrkesuppgift och det har de fullt rätt i. Fast kanske ändå, bör man inte ignorera den psykiska och emotionella belastning som spring-vikarien känner av att ständigt behöva ändra sina rutiner!? En utövare inom vilket yrke som helst vill väl helst bli riktigt bra på EN metod först, innan hon med frihet och professionalitet tar sig an nästa utmaning?
Låt oss för jämförelsens skull ändra ordet spring-vikarie till spring-politiker. Att springa från skola till skola kan mycket väl jämföras med att springa från parti till parti och hur skulle en spring-politiker tackla vardagen om hon ena dagen var tvungen att jobba i miljöpartiet, nästa dag hos kristdemokraterna, därpå moderaterna, socialdemokraterna, piratpartiet… ? Spring-politikern skulle då på en daglig basis behöva ompröva sina metoder, arbeta från olika utgångspunkter och ändra sina argument. Välkommen till spring-vikariens vardag!
Så visst finns det fördelar med spring-vikariat, särskilt om man som ung, oerfaren gärna vill testa sig fram, bygga upp en låda med egna erfarenheter och känna sig för ”vilken årskurs trivs jag bäst i att undervisa?”, och ”vilka ämnen undervisar jag bäst i?”, ”vilka elever får jag bäst kontakt med?”. Spring-vikarien lär sig från sina mer erfarna kollegor olika typer av problemlösning, intresseväckande undervisning, social kontakt m.m. Men om valet var ens eget, skulle nog majoriteten av spring-vikarier och deltidsarbetslösa pedagoger hellre kliva in i full tjänst, redo att göra sin insats utifrån ett mer långsiktligt perspektiv. ”Om valet var ens eget” används avsiktligt eftersom största anledningen till att det går så många spring-vikarier idag beror på arbetsgivarna. Spring-vikarien får en sämre timlön än ordinarie lärare. Att ha en återkommande vikarie istället för att anställa ytterligare en lärare är alltså mer sparsamt för skolan, ekonomiskt kortsiktligt. I det långa loppet lönar det sig mer att anställa en lärare på full tid, eftersom kollegorna är med och skapar en bättre, tryggare arbetsmiljö för sig och sina elever.
Den bästa undervisningen uppstår faktiskt främst där pedagoger och elever har chans att mötas och följa varandra under en längre tid, då man hinner skratta, gråta, gräla, skoja och skapa något tillsammans. En sorts kontakt som jag tror är få yrken förunnade.
söndag 21 juni 2009
Så kastar vi loss!!! VÄLKOMMEN TILL SKOLKATALOGEN – bloggen för lärare, elever, föräldrar, skolledare… kort sagt, alla med en åsikt om skolan
Ja, det kan tänkas konstigt att starta en blogg om skolan såhär mitt i sommarledigheten. Det är nästan märkvärdigt, eftersom det sista man vill tänka på nu är skolråd, föräldrarmöten, lektionsplanering och prov. Å andra sidan är det ett ypperligt tillfälle att starta nu, för som den hårt arbetande professorn alltid sa: när ska man annars hinna med det? :-)
Bloggen är, (det bör tilläggas), fortfarande på experimentstadiet. Och, (här en intressant vinkel) – skapad av någon som inte tycker om bloggar. :-O
Faktum är att den kommit till rent av en slump. Inspirationsvinden blåste in från två entusiastiska pedagoger som skriver om Förskolans Värld (se länklista), och frågan dök upp: Varför inte blogga om resten av grundskolan också? När allt kommer omkring, vad handlar bloggande egentligen om? Jo, helt enkelt om att tycka. Och tycker gör vi ju alla. Sagt och gjort, Skolkatalogen blev faktum och kommer förmodligen alltmer efterlikna den blogg som är Förskolans Värld, med massor av tips, bilder och exempel från arbetsdagens tuffa och roliga situationer.
Såhär i början dock, lär den bestå mest av diverse inlägg om skolans värld, Skolkatalogens syn på lärande och lärarnas roll i samhället, etc. Skolan och barnen/ungdomen har ju varit ett hett ämne i många år nu och lär säkert vara det åtskilliga år till.
Därför kan man ju glatt konstatera att det alltid finns något att säga/tycka till om när det gäller skolan och det mesta kommer nog beröras i denna blogg. (Det är förhoppningen i alla fall.)
Så återigen, välkommen hit och jag hoppas att du kommer vilja följa utvecklingen av denna blogg framöver. – Tell a friend! :-D
Bloggen är, (det bör tilläggas), fortfarande på experimentstadiet. Och, (här en intressant vinkel) – skapad av någon som inte tycker om bloggar. :-O
Faktum är att den kommit till rent av en slump. Inspirationsvinden blåste in från två entusiastiska pedagoger som skriver om Förskolans Värld (se länklista), och frågan dök upp: Varför inte blogga om resten av grundskolan också? När allt kommer omkring, vad handlar bloggande egentligen om? Jo, helt enkelt om att tycka. Och tycker gör vi ju alla. Sagt och gjort, Skolkatalogen blev faktum och kommer förmodligen alltmer efterlikna den blogg som är Förskolans Värld, med massor av tips, bilder och exempel från arbetsdagens tuffa och roliga situationer.
Såhär i början dock, lär den bestå mest av diverse inlägg om skolans värld, Skolkatalogens syn på lärande och lärarnas roll i samhället, etc. Skolan och barnen/ungdomen har ju varit ett hett ämne i många år nu och lär säkert vara det åtskilliga år till.
Därför kan man ju glatt konstatera att det alltid finns något att säga/tycka till om när det gäller skolan och det mesta kommer nog beröras i denna blogg. (Det är förhoppningen i alla fall.)
Så återigen, välkommen hit och jag hoppas att du kommer vilja följa utvecklingen av denna blogg framöver. – Tell a friend! :-D
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)