skolan och monopolet

På http://mibfilosoferar.blogg.se/ under rubriken "har skolan monopol på livsöden?" läste vi ett inlägg om den sociala utmaning som barn och ungdomar stöter på när de kommer till skolan. Det är sant som Mib skriver att många barn (redan ett är för mycket) känner sig kränkta, svikna, dumförklarade eller på annat sätt ignorerade av sina lärare och så har det dessvärre varit i alla tider oavsett pedagogisk inriktning, resurser och arbetsinsatser. Skolkatalogen tror att det förmodligen alltid kommer att vara så därför att det verkar inte rimligt att man skulle kunna utveckla ett skolsystem som gagnar alla människor. Vi är för olika, vi är för unika trots att vi är människor allihop, trots att vi är en massa - alla unika.
Det man kan göra, ska göra och i högre utsträckning är att utveckla ett system som gagnar så många som möjligt och därutöver göra allt man kan, ALLT man kan för att stötta dem som har svårt att "trampa denna väg man lagt ut."

En kommentar som fångade vårt intresse under samma inlägg från Mib, innehöll följande åsikt. Vi fann det värt att lyfta fram den:
"Hur kommer det sig att ungarna inte syns??
För sjuttton... lärare har väl massor med pedagogik på sin utbildning.
Inte fasiken kan väl alla ha så gammal utbildning att man inte ser omkring sig
eller vara så trötta på sin roll att de inte orkar.
Rent etiskt kan man väl inte vara blind. "

Eftersom detta är frågor/åsikter som ständigt cirkulerar i, eller snarare OMKRING, skolans värld, (oftast från föräldrar som gått runt en lång tid och varit kritiska till skolan - men detta kan bero på att förhållandet mellan skolpersonal och hemmet inte fungerar som det ska) - ville Skolkatalogen gärna skjuta in ett svar.
Det finns nämligen lite förståelse för lärarens yrke idag och mycket av kritiken baserar sig alltför ofta på missförstånd och förutfattade meningar.
Undervisning är nämligen något som alla har en åsikt om, därför att alla tror sig veta hur det ska gå till. Vi har ju alla "läst manualen". Vi har själva gått i skolan. Vi har sett hur det fungerar.
Folk som resonerar på det viset, (att de vet vad lärarens arbete består av bara för att de själva gått 9-10-11-12-13-14-vem vet hur många år i skolan), - är ungefär som folk som tror sig kunna trolla för att de köpte biljetter och gick och såg Joe Labero sätta upp en show.
Skolkatalogen förnekar inte att alldeles för många pedagoger, missköter sig. Det finns lärare som ignorerar barn, favoriserar barn, generaliserar dem, bemöter dem med respektlöshet och/eller fördomar av diverse slag, etc. Sådana lärare finns, precis som det finns rötägg i alla typer av yrken/organisationer/rörelser någonsin skapade i en människas förstånd, eller oförstånd för den delen.
- Men det finns också THE GOOD GUYS. De lärare som bryr sig, som är engagerade entusiastiska, som faktiskt älskar. Älskar att undervisa, älskar sina elever, som har den största säcken med fakta, färdigheter, förmågor, - som de är jätteduktiga på att ösa över sina klasser. Sådana lärare finns - och hör och häpna, även dessa pedagoger kan ibland "missa" ett barn. Även sådana lärare "ser inte" ibland en elevs behov och noterar de den vet de kanske inte hur de ska gå till väga för att ge den eleven den sociala träning han/hon behöver, eller annan form av träning heller.
Vad beror det på? Skälen är lika många som det finns lärare, eller åtminstone så många som det finns skolor.
Kanske finner läraren att hon ensam ser den här elevens behov men hon får inget stöd från kollegor, rektor, kurator eller utomstående. Kanske har den här läraren en hel grupp av elever som alla plågas av störningar eller problem eller svårigheter och diagnoser och som helt enkelt slukar mycket tid, utöver den vanliga klassundervisningen...

Det är så många delar som måste stämma överens för att barnet ska trivas i skolan och få ut det bästa ur sig själv och organisationen. Det är så många bitar som måste falla på plats - glöm inte att läraren bara är EN av alla dessa bitar. En viktig bit. Men blott EN ändå.