Heeeere's teacher!!!

Så var det dags igen. Som några stycken redan påpekat har det varit lite FÖR mycket "Ingen klocka ringer mer, ingen skola snart man ser" - här på Skolkatalogen. Vad som först var tänkt som ett sommaruppehåll blev en lång och utdragen koma i det virrvarr som var början på höstterminen 2009.

Som så många andra olyckliga, ivrigt brinnande, pedagoger i detta vackra, gråa land fann sig Skolkatalogen utan jobb, då kontraktet för ÄNNU ett vikariat löpte ut tidigare i juni. Det såg mörkt ut på jobbfronten, för de flesta nyutskolade lärare. Man undrar om det verkligen är "köttberget" (40-talisterna) som sitter och blockerar alla de förträffliga jobbpositionerna, eller kan det bero på något annat? Kan det verkligen vara så att i denna tid, när skolan och barnen mer än nånsin står i fokus, så finns det fortfarande personer på viktiga stolar som inte lyfter ett finger för att få in mer resurser i våra skolor? Vi bara undrar!? (låt oss därför göra ett tillägg på den kända Vreeswijk-sången "Jag hade en gång en båt")

"Det fanns en gång en skola,
där framtiden kom från barn,
men det var för länge sen,
så länge sen.
Svara oss du,
var är den nu?
Vi bara undrar (två taktslag)
var är den nu?"

På den glada sidan fick Skolkatalogen inte bara chansen att fortsätta utövandet av pedagogik. Vi fick också genom den nya tjänsten en möjlighet att vidga våra vyer, multiplicera våra erfarenheter och lära såväl som lära ut - då Skolkatalogen numera inte bara har insikt i skolans värld utan även i förskolans.

Hittills har detta arbete varit en lyckad resa, ej utan överraskningar och komplikationer men det beror mer på vår egen brist på erfarenhet än något annat.
Utöver kontakten med barnen, föräldrar och kollegor, såväl som den för oss nya miljön (tredje pedagogen), har vi också fastställt att förskolan, kanske mer än grundskolan i sig, är stämplad med fördomar utifrån. Vad vi menar med detta är att förskolor ännu dras med mycket missuppfattningar och felaktiga bedömningar från folk utanför.
Förskolor ses gärna fortfarande som en "rastplats" för barnen medan föräldrarna är på jobbet, och personalen på dessa läroplatser, för det är vad de är, får gång efter annan uppleva bristen på respekt för yrket. Detta skyller vi på alla förstå-sig-påare som tror de vet hur det fungerar i förskolan men egentligen inte har en hum. Deras "vetskap" grundar sig helt och hållet på deras egna fördomar om förskolor och den lilla erfarenhet de sparat från sin egen förskoleperiod, 150 år tidigare.

Att dessa fina institutioner är ordentliga läroplatser, (och otroligt viktiga sådana eftersom det är här barnens allra första intryck, (utanför familjehemmet), och sociala förhållningssätt uppstår för första gången), - är det sällan någon som tänker på. Skolkatalogen är inte annorlunda. Vi är de första att erkänna att vi anlände till förskolan från skolans värld med en säck full med fördomar om vad jobbet gick och inte gick ut på. Till vår förvåning och glädje upptäckte vi att den säcken kunde vi kasta ut meddetsamma. All respekt och heder åt pedagogerna i förskolan, säger vi, för det är dem som tillsammans med barnen formar alla de förkunskaper som sedan blir den viktigaste basen för inlärning när eleverna börjar första klass.

Dagens PS: Det känns bra att vara vid liv igen!!!