All You Need Is Löv

Tänk så lätt det kan vara att stimulera barns fantasi, inspirera dem, få dem att tänka och resonera. Det enda som krävs är lite... magi.

Vi satt där under ett mellanmål i trädgården och jag la märke till hur tysta barnen närmast mig hade blivit. Sen såg jag att de var trötta efter en lång dag och en aning påverkade av det dystergråa vädret.
Mer av instinkt än något annat drog jag till mig en av flickornas vantar och frågade om de trodde på magi? Naturligtvis inte, det gör ju bara småungar resonerade 2-5-åringarna i kör.
Jag gömde vanten under min halsduk, viskade några magiska rader medan jag rullade ihop halsduken till en boll. Därpå lät jag i en rörelse halsduken falla ner och veckla ut sig inför barngruppens förvånade ansikten. Vanten var borta. Lika förvånande var sedan att den dök upp i min innerficka. Inget trick av Labero-standard precis men för en grupp förskolebarn var det rena rama häxeriet. Jag frågade igen hur många som trodde på magi och gissa hur många som plötsligt ändrat åsikt!? ;-)

Varje dag efteråt har flera av barnen kommit fram till mig och bett mig om att trolla lite mera. Efter en par ögonblicks "gud, vad har jag givit mig in på"-tänkande, föll jag för deras vädjan. Problemet var bara att jag inte kan några trick överhuvudtaget. Återigen, mer av instinkt än av en exakt plan passade jag på att rycka till mig ett löv från ett av träden. Jag la märke till att detta löv fortfarande var grönt fastän de flesta redan ändrat färg till rött eller gult.
Så visste jag plötsligt vad mitt nästa trick skulle handla om.

Full av entusiasm kallade jag då till mig barnen och påstod skrävlande att jag minsann med magiska krafter kunde få det gröna lövet i min hand att byta färg till gult precis som de andra löven på träden. "Nähä det kan du inte." -fick man höra. "Ska vi slå vad?"
Först lät jag barnen undersöka mina fickor. Nej, de var tomma. Inga andra löv som låg på lur alltså. Sedan, för att verkligen få dem att förstå att det var ett och samma löv jag använde hela tiden gjorde jag ett hål i lövet med min nyckel. Sedan började den magiska förvandlingen. Jag bad varje barn blåsa på lövet samtidigt som de instruerades att tänka: "gult, gult, gult" om och om igen.
Sedan blåste jag själv på lövet och placerade det i en av jackfickorna. Efter ett uttalande av Hokus Pokus Filiokus drog jag ut handen igen och avslöjade...inte ett gult löv, men det gröna lövet hade på något magiskt vis börjat tappa sin gröna färg och blivit något gulare än förut. "Mystiskt!"
Barnen insåg direkt att det var samma löv som de blåst på tidigare. Det hade ju hålet efter nyckeln på sig, och på exakt samma ställe.

Men med det var vi inte nöjda. Jag bad därför barnen att blåsa ÄNNU hårdare på lövet samtidigt som de skulle tänka: "gult, gult, gult."
Proceduren upprepades. Lövet tillbaka in i fickan och efter ett nytt Hokus Pokus Filiokus drogs lövet ut igen...den här gången var det gult. Sprakande och eldflammande gult. Det var samma löv. Hålet efter nyckeln fanns där fortfarande, men det hade tappat all sin gröna färg och förvandlats till gult. Hur i all världen kunde det bli så?

Barnen listade ut tricket så småningom, men för ett kort ögonblick visste deras verklighet inga gränser. För ett kort ögonblick hade deras lärare besuttit äkta trolldom.
Och under resten av den dagen var de inneslutna i täta gruppdiskussioner om hur tricket kunde ha gått till, den ena teorin efter den andra. Därtill kom också lusten att själva trolla för varandra och ur deras glädje förvandlades de alla till begåvade magiker, häxor och trollkonstnärer, redo att ge sig ut och underhålla, överraska och förvirra sin publik.

All you need is löv. ;-)

DAGENS HÖJNING:
Barnet som utbrast: "Man FÅR vara knasig."

DAGENS SÄNKNING:
Kollegan som sa: "Gör inte så! Det där är ett hopprep. Hopprep hoppar man med."

DAGENS SÄNKNING 2:
Klantskallen som satte ihop Kvalitets-Redovisningen som vi försökte förstå oss på idag. (Lustigt att ett medel som ska mäta kvalitet på en arbetsplats fullständigt saknar sådan självt.)