Könsdebatter från La Mancha

HERREGUUUUD! Jag vill skratta. Jag vill gråta. Jag vill slänga mig i väggen! Nej, stryk det där, jag vill slänga KÖNSDEBATTEN i väggen.

Inte nog med att man var tvungen att utstå det från rå-feminister som man studerade tillsammans med på högskolan, utan även utanför den institutionens väggar stöter man ständigt på folk som LETAR efter saker att göra könsdebatt av. Jag frågar: VARFÖR? Visst är jag för jämlikhet, samma rättigheter, lika lön för lika arbete och att varje individ som växer upp ska få välja själv utan alltför mycket påtryck från omvärlden om vad som bör anses som typiskt manligt och typiskt kvinnligt ---- men ibland är det bara FÖR MYCKET!

Har precis läst ett stycke i "Småbarns Metodik", en till synes ofarlig bok utlånad av nuvarande arbetsplats för att utöka ens förståelse för det lilla barnet. Den är skriven av Ann Granberg som jag lyckligtvis inte kände till förut. (Kan inte minnas att jag memorerat något annat av hennes alster åtminstone.)
Jag skriver "lyckligtvis" för hade jag anat hur hennes text skulle vara hade jag inte rört boken. Ann Granberg...du gör mig så trött.

I det passage som rent ut sagt retat gallfeber på mig tar författaren Granberg upp det här med könsroller i förskola. Redan innan jag läst ordet könsroller anar jag oråd. Jag får gåshud och kalla kårar som om jag just sett mitt eget spöke gå förbi eller nåt ännu hemtrevligare.
Stycket handlar om att dagens förskolor (och antagligen gårdagens också) är alltför kvinnligt orienterade för att det ska kunna kallas jämlikt. Alltså att förskolans miljö, framförallt inre miljö då får vi anta, är alltför kvinno-dominerat. "Jaha?" "Varför då?", undrar man som läsare. "Snälla berätta mera. Vilka farliga tecken ser vi på kvinnodominans i förskolor?"
Jo, tydligen är förskolor alltför kvinnligt influerade därför att det är massvis med mys-plysch-saker i alla vinklar o vrår. Boken nämner saker som pastellfärger, dockor, prinsess-attiraljer, lugna tysta lekar, kuddar, mjuka leksaker, filtar, häxkostymer, skor (skor!), förkläden, spis, kaffekoppar, dockmöbler, m.m. som tydliga varningssignaler. Enligt boken är detta TYP-EXEMPEL på saker som ENBART förekommer i tjej-miljöer.
Granberg fortsätter och säger att för jämlikhetens skull, (läs för killarnas skull) behövs det mer spikstubbar, tekniska småprylar, hårda leksaker, tåg-set, konstruktions-leksaker, klossar och inte minst BILAR. In med alla dessa grejor för att RÄDDA de stackars killar som så uppenbart känner sig förtrycka och förlöjligade på sina förskolor och som lever i skräckväldet pådrivet av alla flickor de har omkring sig.

HERREGUUD! varför måste de alltid få saker om bakfoten? Dessa korsfarare. Dessa förkämpar för en rättvisare värld och jämställdhet mellan könen?
Visst, Skolkatalogen håller med om att det vore jätteroligt att få in lite spikstubbar, vattenpistoler, byggklossar och superhjältedräkter i våra förskolor. (Alltså på dem som inte redan har det, för dessa saker existerar faktiskt där ute. Dessvärre inte på de skolor som Ann Granberg valt att besöka, uppenbarligen. Nu ska vi inte skälla på Ann Granberg alltför mycket. Det framgår faktiskt inte av stycket om detta är hennes åsikter eller om hon bara förmedlar dem. Detta återstår att se när vi väl VÅGAR plocka upp boken igen. Brrrr!)

- Så, ja, bilar och konstruktionsleksaker, etc, hade varit roliga inslag i våra förskolor, givetvis. Men INTE för att dessa saker på nåt vis skulle vara mer tilltalande för pojkar, eller kunna klassas som extremt manliga föremål. Nej, sakerna hade varit roliga att ta in helt enkelt för att de är roliga att använda, vare sig man är tjej eller kille.
Eller finns det nån där ute som vågar påstå att tjejer INTE leker med bilar? Att pojkar ALDRIG prövar en prinsessklänning och är fullkomligt strålande glada av att springa runt i den? Påstår ni det har ni antagligen hamnat på en förskola där något gått snett. Eller kanske har ni inte varit i en förskola på sista tiden utan bara talar rent anekdotiskt från er egen skolgång för 10-15-20-30-30+ år sedan???

Såhär ligger det nämligen till, om vi nu ska ge oss in i könsdebattens sönder-plöjda fält; att de traditionella könsmönster, som feministerna vill riva ner, -kommer inte försvinna för att man plockar in fler "manliga föremål" i förskolan.
Att RIVA/BRYTA de traditionella könsmönstren, det är väl snarare att LÅTA killarna leka med mys-plysch-sakerna, att LÅTA killarna vänja sig vid dockmöblerna, klänningen, bebisdockorna, kaffekopparna, fluff-kuddarna, o.s.v. Och tvärtom; LÅTA tjejerna leka med bilar, fäktas med svärd, bygga hopptorn och använda verktyg!!!??? Eller? Har jag fel? "RÄTTA MIG OM JAG HAR FEL ALLTSÅ!"(- Hasse Alfredsson).

Regeln är mycket enkel, och man behöver inte hålla på med debatter om könsroller för det: Låt alla barn leka med vad de precis känner för. Det som deras lust och nyfikenhet inbjuder till. Ge alla barn samma chanser och möjligheter, samma uppmuntran och förståelse, samma belöningar och samma tillrättavisningar. Och få sen inte panik om en kille på traditionellt vis sitter och leker med en leksakspistol och en tjej bäddar ner en docka. Och få heller inte panik om killen bäddar ner dockan och tjejen leker med pistolen.

Ska det vara så jäkla svårt??????