Inspiration för lärare

Enligt ryktet hände det precis efter premiären av Top Gun 1986.
Plötsligt VÄLLDE det in ansökningar till det amerikanska flygvapnet. Alla ville bli stridspiloter. Eller tja, alla ville bli den typen av stridspilot som Tom Cruise gestaltade.

Detta händer också i läraryrket. Oftare än man tror hör man någon berätta att de valde att söka sig till lärarhögskolan på grund av lärare de sett på film och då först och främst den hyllade och vid det här laget klassiska filmen Döda Poeters Sällskap. (http://www.imdb.com/title/tt0097165/)

Somliga lärare eller lärarstuderande är kvicka med att häva ur sig hur mycket de inspirerats av Robin Williams genomtrevliga och skarpa pedagog och hur citat som "Oh Captain, my Captain", "Carpe Diem" och "Yaaawp!" fortfarande får dem att dansa, skratta, gråta och inte minst undervisa. Andra lärartyper är mer diskreta med detta och ogillar att erkänna att de hämtat mycket inspiration från denna eller någon annan film. Kanske för att de känner att det inte väger lika tungt som att säga att man hämtat sin inspiration från Nilsson, Molloy, Svartvik, Lindqvist, Hyltenstam, Melin, Byréus eller någon annan mer etablerad professor-typ.

Säga vad man vill om det. Skolkatalogen har valt att hylla en del filmer som vi ser som otroligt givande och inspirationsrika för lärare och blivande pedagoger. Men vill också passa på att rikta ett slag mot dem som tar dessa filmer alltför bokstavligt. Därför måste vi även avge viss kritik. Det finns nämligen i våra ögon ingen film som hittills skildrat arbetet i ett klassrum på en realistiskt vis. Vet inte vad er uppfattning är goda läsare, men Skolkatalogen inväntar en sådan film med spänning.

DOCK finns det gott om filmer som verkligen får oss att tänka kring problemen och lösningarna i skolans värld och här är några av dem som vi tycker gör det bäst:

På första gyllene plats:
- Döda Poeters Sällskap (föga förvånande)
Filmen handlar om en grupp elever som får en ganska okonventionell engelskalärare på en högst konventionell och konservativ skola. Han lyckas väcka en livslust, ett mod och ett självständigt tänkande hos de flesta av dem genom att vända ut och in på allt de blivit i-tutade fram till dess.
Avslutningsscenen med de sista orden: "Thank you boys. Thank you." är en pärla i filmhistorien och får en alltid till tårar.

Kritik: Trots att filmen står som nr ett på vår lista är den inte utan kritik. Dock inte kritik av filmen utan av de som väljer att ta den för bokstavligt. Många som vill se sig själva som en Mr Keating i ett klassrum blir besvikna för att de inte åstadkommer samma resultat. Tja, det kan ju finnas en rad olika anledningar till det men låt oss börjar med det uppenbara. Mr Keating hade aldrig klarat av att arbeta som han gör i en modern skolklass i innerstan.
Varför? För att han ger eleverna mycket frihet, han tummar själv på reglerna när han känner att det är lämpligt och hans lektioner består nästan uteslutet av diskussioner i helklass. Detta kan bara uppnås om man har disciplin i sitt klassrum. Och disciplin är något som eleverna i filmen ger honom gratis. De flesta är söner till rika föräldrar, tillhör familjer som ärar traditioner och ställer höga krav på varandra. De lever i en tid (50-60-tal) då lärare faktiskt var auktoriteter och att vara artig mot dem var självklarhet.

Lägg också märke till att inte en enda elev i Mr. Keatings klass har någon form av diagnos, här finns varken dyslektiker eller personer med ADHD, Asperger, depressioner, ätstörningar eller någon form av beroende. Här finns inga elever med trasiga familjeförhållanden (med trasiga menar vi splittrade familjer eller familjer fulla av våld). Inget våld eller sabotage förekommer på skolan och eftersom skolan är rik finns det aldrig brist på material, salar eller undervisningstimmar.
Klassen är heller inte särskilt stor, maximalt 20-25 pojkar.
Mr Keatings prestation är således fortfarande imponerande och inspirerande men han har heller ingenting annat att göra än att väcka andan hos sina elever.
Han behöver inte fokusera på elever som knappt kan läsa, som inte talar språket ordentligt, som är våldsamma eller uppkäftiga.

Det man å andra sidan kan hämta från filmen är just hur han bemöter eleverna och hur han ser till deras bästa snarare än att följa ett kodex som grundades ett århundrade tidigare och som låser eleverna snarare än att frigöra dem. Mr Keating ser varje individ i sitt klassrum och visar dem vad de är kapabla till. Så borde alla pedagoger agera.

Andra filmer om undervisning vi vill lyfta fram, dock utan kritik, är:

- To Sir with love. (1967)
Fantastiskt bra film med Sidney Poitier som den amerikanske läraren som tar sig an en bråkig klass i England.
Se här ett roligt klipp där eleverna faktiskt lär HONOM hur man pratar Cockney och sedan åker på studieresa (http://www.youtube.com/watch?v=7aSFoY3W3NM&feature=related) *klassiskt!

- The Ron Clark Story
Kommer högt på listan tack vare en bra historia (baserad på en sann) men också för att det är en av ytterst FÅ "klassfilmer" som handlar om yngre elever (alltså under högstadieålder).
Matthew Perry från Vänner spelar Ron Clark som byter från att undervisa en lugn och fridsam klass i en småstad mot en vild och dåligt presterande klass i storstaden.
Och LÄGG PÅ MINNET den mest värdefulla repliken i hela filmen, en regel som ALLA pedagoger borde följa: "I teach you. You teach me. And together we learn to love to learn."
(http://www.youtube.com/watch?v=z-OwqrcUlGM&feature=related)

- Lean on me. (1989)
Visserligen om en rektor men den är fortfarande värt att inspirera alla i skolans värld. Morgan Freeman spelar rektorn som inför strikt disciplin på en våldsam och kaotisk centrumskola i USA.
Se den! (http://www.youtube.com/watch?v=TKR_Tli5hbU&feature=related)

- Farliga Sinnen (1995)
Michelle Pfeiffer som f.d. marinsoldat börjar jobba som lärare på en skola i ghettot. Mindre sentimental än många andra "skol-filmer" och väldigt bra.
Hör vad hon säger om att välja:
(http://www.youtube.com/watch?v=f9yGsweX6eA&feature=related)

- Mona-Lisas Leende (2003)
En döda poeters sällskap på flickskola istället för pojkskola. Mycket sevärd. Julia Roberts försöker inte bara lära dem att tänka annorlunda kring konst, utan att ifrågasätta sina egna liv och skapa sin egen framtid.
(http://www.youtube.com/watch?v=t8_PFfQAfpI)

Och sist men inte minst, en odödlig scen från vår nr 1. Döda Poeters Sällskap:
http://www.youtube.com/watch?v=aLFQYbjYsso