Hoppas ni tittar in fler ggr. Nu till svaren.
Monica – Jag kan förstå din upprördhet. Jag förstår den, men delar den inte. Om avsikten aldrig helgar ändamålen skulle utvecklingen stanna, inte bara i skolan utan i hela samhället. Jag menar inte att allting bör tillåtas men även de enklaste av saker kommer alltid att såra någon. Det är fullkomligt omöjligt att vara alla till lags och ibland måste någonting genomföras på bekostnad av en individ och till fördel för generell utveckling. Jag säger inte alltid men ibland. Och jag säger inte att det alltid är rätt. Men ibland.
Jag vill understryka igen att lärarna i denna övning aldrig menade att intrycket skulle bli SÅ starkt som det blev. Och att det blev det är tråkigt, det håller jag med om. Men gör inte för mycket av det.
Vilda Lugnet – Tack själv för att du kikar på min. Och visst, folk upplever panik på olika sätt. Mitt användade var ett försök att överdriva det åt andra hållet eftersom så många i min mening överdrev det åt ena hållet. Jag ville göra parodi på deras tillvridna resonemang. Och jag har inget emot att folk gör detsamma mot mig. Jag står ändå fast vid min övertygelse.
Men visst håller jag med om att folk känner av panik på olika sätt.
Du skriver att det är bra att lärare genomför den här typen av övningar ”BARA om man vet vad man gör.” Tja, det tycks mig som om dessa lärare var fullt overtygade om att de visste vad de gjorde. Kan du nämna en enda person som gjort något fel som inte från början var säker på att den visste vad den gjorde?
Hade nu detta blivit en lyckad övning som media hade prisat då hade alla de som skäller på Hölö-lärarna nu gnolat en annan låt. Och det hade inte varit en lika klarsjungande klagosång, det kan jag lova. Snarare en hyllningssång. Ett anthem.
Poängen är att oavsett hur proffsig man är i sin yrkesutövning kan man aldrig vara säker på resultatet. En meteorolog som följer en orkans väg över mexikanska gulfen kanske kan gissa vilka städer utmed kusten som blir drabbade, men hon kan inte vara helt säker. En skådespelare som hyllats för en roll på teaterscenen är ändå nervös sekunderna innan ridån går upp för hon vet inte om hon lyckas övertyga publiken även denna kväll. Och en lärare kan inte vara 100 % säker på hur eleverna kommer att reagera. Men det betyder inte att det är en dålig idé.
Om alla idéer skulle strykas på grund av dåligt utförande tja då kan vi stryka det mesta här i livet. T.ex. kan vi skippa allt vad kockar heter därför det finns fall där folk har blivit matförgiftade på restaurangen. Vi kan skippa allt vad fordon och färdmedel heter för varje dag så är det någon som dör eller skadar sig i trafiken. Ser ni min poäng?
Jag försvarar lärarna på Hölöskolan därför att jag ser det effektiva och det positiva i deras planering. Att utövandet sen inte gick som de hade tänkt sig betyder INTE att man bör skippa sådana här övningar i fortsättningen.
Bella – Nja, inte din blogg precis. Bara debatten och att folk fördömer en god pedagogisk idé utan att ifrågasätta sitt eget resonemang. Varför fungerade det inte? Vi kan inte vara helt säkra. Kanske funkade inte övningen med just den här klassen? Den kanske hade varit perfekt i en helt annan jämnårig klass. Eller också så fungerade den. Jag har fortfarande inte hört från alla föräldrar och elever och kollegor så jag vet inte hur många som gillade övningen. Men för det så antar jag inte att de INTE gillade den.
Helena – Nu är det ju ingen som kidnappat nån i det här fallet men om detta hade hänt min släkting som du uttryckte det, hade jag velat ha all information från lärarna och inte från halvstirriga barn eller arga föräldrar. Sen hade jag suttit ner tillsammans med barnet och pratat om upplevelsen, vägt för- och nackdelar, pratat utifrån olika perspektiv, visat förståelse och givit råd och tröst men försökt göra det hela till en intressant upplevelse som säger någonting om vår vardag och vår värld. Något som barnet sen skulle kunna bära med sig som ett värdefullt minne snarare än ett plågsamt sådant och som barnet skulle kunna prata med mig om närhelst det kände för det.
Jag hade INTE gjort som jag tror att de flesta av de upprörda människorna gör: satt mig ner kring middagsbordet och gapat och skällt och gnällt och beklagat mig över skolan så att barnet känner att det inte finns något samarbete eller röd tråd mellan hemmet och skolan. Så mycket vet jag att om föräldrarna har en krass inställning till barnets lärare så smittar det av sig på barnet.
Mycket kan faktiskt lösas genom långa intressanta samtal, en gnutta humor och inspiration och förståelse visat från de vuxna. Om föräldrarna visar mer uppmuntran och intresse istället för att fördöma så kommer barnet ha betydligt lättare att överkomma denna ”ångest” som det tydligen erfar.
Men om de vuxna klagar och spottar och svär över händelsen så kommer den där ångesten sitta i betydligt längre, det kan ni ge er på.
Att Aftonbladet valde att gå ut med din story (om jag får kalla den så) på studs utan att leta efter fler vittnen, det tycker jag ringer om dålig journalistik. Gör man så om det hade hänt en trafikolycka också? Pratar med ett vittne som inte ens var på plats själv (det var du ju inte) och tar henne på orden när hon säger: ”Ja det var den röda bilen som orsakade kollisionen och här ligger exakt 4 döda och 14 skadade.” –utan att kolla om det finns andra versioner av denna incident?
Att säga att grundhistorien är sann…ja, det är möjligt. Men grundhistorien är inte det folk har läst om i tidningen eller hört om av varandra. Grundhistorien är inte det som gjort folk så förbannade. Det som fått folk att rasa är VINKLINGEN, inget annat.
Jag säger absolut inte att det är rätt att din syster mådde dåligt av detta. Men jag säger att det finns ingen anledning att skälla på lärarna. Varför inte se deras goda avsikter istället? Och jag vet inte om dessa lärarna har följt klassen en längre tid eller inte men har de det så har de säkerligen givit barnen många fina, trygga, roliga, fantasieggande och lärorika upplevelser. Övningar och lektionspass som har gått jättebra. Ska dessa arma pedagoger plötsligt lynchas för att DEN HÄR övningen inte gått som de tänkt sig? Räknas inte allt deras andra arbete plötsligt? Värdesätts inte det andra arbetet?
Om svaret på den frågan är: ”nej, det gör det inte.” Då är jag rädd för att jag måste återvända till benämningen ”får”, eller varför inte fotbollshuliganer?
Spelaren sätter bollen i krysset: ”VI ÄLSKAR DIG! DU ÄR BÄST I VÄRLDEN! VILKEN STJÄRNA! LÄMNA OSS ALDRIG!”
Spelaren missar målet: ”VILKEN SOPA! DU ÄR EN SKAM FÖR SPORTEN! HUR KUNDE DU? UT MED PACKET!!!”
Det där är mass-tänkande och det är aldrig nyttigt.
Du vrider på ord till din favör. Jag sa inte att de publicerade allting utan att blinka. De var i själva verket mycket misstänksamma till om verkligen historien var sann, eftersom de inte kunde föreställa sig att det kunde vara fallet. De ringde till föräldrar, de ringde rektorn, de ringde lärarna för att få historien kollad men då förstår jag inte varför du är upprörd. Då har lärarna erkänt att de min syster berättade och som jag bara förmedlade vidare var sann. Du kan inte neka till att följande har ägt rum:
SvaraRadera1) Man hade en övning/rollspel på Hölöskolan som eleverna inte kände till.
2) Lärarna har sagt att en terrorattack inträffat, att terrorister sprängt våra kärnkraftverk.
3) En gas sprider sig om man andas in den så kan man dö, radioaktivtämne kan ge cancer.
4)Man har slagit av strömmen för att ge trovärdighet åt skådespelet.
5) Eleverna har informerats om att ingen tid finns för att kontakta föräldrarna.
6) De kan inte stanna kvar i Sverige, man måste fly landet.
7)Syftet har varit att man ska förstå hur barn som befinner sig i sådana situationer känner sig.
Det här är både min syster och de inblandade lärarna överens om, DET ÄR DET SOM ÄR GRUNDHISTORIEN sedan att de gjorde det i utbildningssyfte spelar ingen roll.
Du glömde att ta med lite relevanta saker i ditt resonemang som att "man inte kunde vet hur barnen skulle ringa" "Det gäller samma sak med kockar" och så vidare. Du glömde nämna att det kunde ha förstått hur utgången hade blivit genom att ha gjort research, hade de gjort det hade de kunnat förstå vad de KUNDE på för reaktioner. Vilket kanske kunde ha gjort att de omvärderade värdet i övningen.
SvaraRaderaÖvningen kunde ha blivit lyckad, men om det så skadar en enda unge så är det hellre fria än fälla som gäller.
Jag ska för övrigt försöka få en psykolog vid universitet att ge en oberoende analys av situationen.
Min syster fick aldrig ett val att välja huruvida hon ville delta eller inte.
Nej, ingen blev kidnappad men om jag hade sagt att jag såg någon våldta din mamma eller vad som helst skulle utgången blivit densamma- du skulle förmodligen under den tiden uppleva ett trauma.
Du skulle vilja ha informationen från lärarna och inte halvstirriga barn och arga föräldrar?
Jaha, så du vill ha storyn från "förövarna" det är väl ungefär lika partiskt som att ta berättelsen från syster? Det är väl klart att de har sin version, de var inte dem som blev utsatta.
Det är väl skitbra då att sådana här saker kommer fram så att sådana som jag kan förfas och sådana som du kan glädjas åt att lärarna är så duktiga på att få elever att lära sig något livets hårda väg. Barn är man ju bara för en period, vuxen är man resten av livet, men visst!
Alltså din liknelse om fotbollshuliganer tyckte jag var riktigt dålig.
Det är ju just grejen, att de har ett sådant förtroende för sina lärare.
Då vill jag att du ska välja:
Vem blir du helst våldtagen av, om du måste välja?
Din pappa alternativt din bästa vän eller en fullkomlig främling?
Det här är för övrigt allt jag har att säga i denna fråga.
Jag skulle bra gärna vilja veta hur barnen i det tidigare fallet du nämnde (din research) -mår idag. Jag kan inte inbilla mig att någon av dem går och får psykisk vård för SITT trauma.
SvaraRadera