Den något skruvade titeln på dagens inlägg är nog ändå en bra sammanfattning på dess innehåll. Skolkatalogen går nu lite utanför sin egen inriktning men oroa sig inte, vi syr ihop allting mot slutet igen.
Ville enbart kommentera de senaste bedrövliga avslöjandena och utredningarna om pedofili inom katolska kyrkan, med hänvisning till de senaste rapporteringarna om katolska kyrkans högkvarter i Belgien.
Man kan inte bli annat än sorgsen när man läser eller hör om dessa saker, precis som man kan känna sig sorgsen när man hör att ännu ett par civila dödats av en bilbomb i Afghanistan. Men precis som efter nyheter från diverse krigsfronter blir man här uppriktigt trött. Sorgsen ja. Förbannad definitivt. Men den dominerande känslan är ändå tröttheten. Man vill inte höra fler gånger att präster och andra heliga gubbar, (framför allt riktas dessa anklagelser, oftast, mot katolska ämbetsmän) förgripit sig på barn och ungdomar. EN gång är en gång för mycket.
Men eftersom det här är en skolblogg ska jag inte prata så mycket om övergreppen eller anklagelserna eller utredningen eller ens reportagen. Istället kan man som lärare ta tillfälle i akt och fråga sig: hur skulle jag ha använt det här skandalösa i mitt klassrum? Hur kan jag utnyttja det för att lära barnen något?
Säkerligen kan somliga höja på ögonbrynet då jag berättar att jag hade tagit detta tillfälle till att lära dagens barn och ungdomar om häxprocesserna. Varför inte? Det är ett ypperligt tillfälle.
Visserligen förekommer pedofili bakom katolska kyrkans lykta dörrar (och på många andra håll här i världen dessvärre). Det är inte fråga om att debattera deras skuld - finns den? Finns den inte? Det är klart att det förekommer. Vem skulle kunna påstå något annat? Det är förklaringen till hälften av dagens titel: "ingen rök utan eld" som man brukar säga.
Däremot kan man och bör man nog debattera graden av skuld. Polis, åklagare, domare, jurister och andra som har eller inte har konkreta bevis kan uttala sig säkrare i den frågan än andra, men bland oss "ovetande" kan man egentligen aldrig vara helt säker. Här kommer den andra hälften av titeln in: "men hallucinera inte". Det vill säga: gör inte problemet större än vad det redan är. Missta inte en brinnande glänta för en skogsbrand. I enklare termer: fördöm inte en hel religion för ett par rötäggs skull.
Jag är inte religiös och jag tar inte ställning för katolska kyrkan här. Men jag tycker det är intressant hur många som är beredda att stena dessa påstådda pedofiler (påstådda tills de befunnits skyldiga i rätten) och samtidigt rikta agg mot hela katolska religionen. Som om katolicismens grundpelare handlade om att utnyttja barn. Det kan ju verka så när man gång på gång hör rapporter om fler övergrepp. Men resonerar man kring det förstår man ju att detta är befängt.
Resonera är det emellertid väldigt få som gör. I sådana här lägen, när det gäller något så laddat som pedofili och religion, har folk väldigt lätt för att dela in världen i gott/ont, svart/vitt och döma utan att resonera.
Jag hade tagit detta gyllene tillfälle till att påpeka för eleverna att denna "hets", "hysteri" och gott/ont-indelning förekom i ännu värre form för ett par hundra år sedan, under någonting vi idag känner till som häxprocesserna.
Under dessa processer dömdes otroligt många oskyldiga människor (män och kvinnor) för häxeri och för att stå i förbindelse med djävulen. Vi vet idag att detta inte var sant och att dessa människor dömdes på grund av andra personers rädsla, avund, girighet, hat, kärlek, vad man nu kan tänka sig.
Anklagelserna mot häxeri gick som en löpeld genom Europa och ibland kunde det räcka med att peka ut någon som var annorlunda och säga att man sett denne dansa med djävulen mitt i natten på en flygande ko, så blev man trodd.
Dessa udda individer var lätta offer.
Katolska kyrkan, ja rent av alla religioner, är idag väldigt lätta offer. När någonting fruktansvärt händer och vi ser en koppling till religion så avskriver vi detta oftast som något hemskt orsakat av en/flera religiösa fanatiker. Det gör vi för att vi vet att religiösa fanatiker finns, och att religiösa pedofiler finns, och att religiösa personer kan vara väldigt märkliga, tycker vi andra som i regel kan sägas inte vara troende.
I den senaste nyhetsrapporteringen hör man om fler och fler, kanske hundratals, vittnesmål som dyker upp. Fler och fler träder fram och anklagar katolska kyrkan för att ha utnyttjat dem när de var yngre. Om detta är sant, så är det fruktansvärt och naturligtvis ska dessa individer ha upprättelse. Men en resonerande person bör ändå inte blunda för det faktum att allt det här kan vara orsaken av en mediacirkus och en religiös fobi ute i det moderna samhället, som på flera sätt kan liknas vid den hysteri som satte igång och fortföljde häxförföljelserna.
Detta hade jag tagit upp med mina elever. Därför jag vill att de ska kunna tvivla och ifrågasätta och presenteras för alternativ, samt få en förståelse för både nutid och dåtid. På så vis kan de sedan reda ut för sig själva vad deras egen åsikt i allt detta är.
Klart slut - för den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar